Fortsätt till huvudinnehåll

Bra, bättre men inte bäst. Än.

Jag bättrade mig idag.

Jag startade på jobbet, som också är ett sjukhus, för att fota mig till ett nytt tjänstekort. Vilket gick sådär eftersom administration som regel går sådär och som regel går ännu mer sådär inom landstinget. Fotot blev väl det vanliga stela, rådjur i strålkastare fotot, varken bra, bättre eller bäst, bara nödvändigt. Kommer aldrig lära mig att slappna av och bli bra på kort.

Sen drog jag till plugget för att försöka göra ett bra arbete med en opponering.
Visserligen så jobbade jag, men jag jobbade genom att sitta ute och bränna mig i solen. Inte att koppla av, men mer avkoppling, bättre alltså.

Hemma igen hade vi ett sista samtal på familjerådgivningen, det har gjort saker bättre, nu siktar vi på att det ska bli bäst.

Vi struntade i att laga middag och tänkte njuta av sommarkvällen genom att åka till Max och muta barnen. "Hammbujjaje" skriker Polarn glatt och inte alls pinsamt i denna hälsofanatiska tidsålder. Tanken var bra. Det hade kunnat gå bättre. Av princip ska båda arvsmassorna få utbrott för ingenting-vi-förstår just nu, så mutan föll lite platt.

Nu ska jag sova och se om nya mobilen går att kicka igång med gamla numret imorgon. Supporten sa att den skulle det. Det skulle ju vara bra. En bättre mobil än den jag har som bara vill ge upp, liksom. Samtidigt som att jag är för gammal för att tycka att det är roligt att lära mig en ny mobil, för det invanda är alltid bäst.

Imorgon ska jag försöka peta in lite avkoppling och muta mig själv. Kanske lyckas jag. Det vore ju bra.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.