Fortsätt till huvudinnehåll

Men hur trodde du det skulle gå, med den starten.

Okej. Så dagen började med att herr B.o.B. lyckades hitta en till sån här mitt på vardagsrums golvet.

Det är väl klart att dagen inte kan generera så mycket positiv anda efter det.
Förutom att ungarna älskade att sitta och glo på den där och att Polarn blev lite stressad över att vi måste släppa ut "myran".

Annars var det väl väntat att pluggdagen inleddes med att skolan snodde det enda öppna studieplatsutrymmet som finns i byggnaden för att de skulle ha någon föreläsning där. Vi fick, efter några bittra kommentarer, arbeta i skolans café. Jättebra. Sådan studiero.
Om dagen nu inleds med den där.

Sen fick vi ägna onödig tid åt att få ytterligare motstridiga besked om tentan, innan vi faktiskt fick resultatet. För mig hade det gått, men inte gått jättebra. Kanske är det väntat när man känner att man inte lärt sig ett dyft i kursen. För det är ju inte så lätt att prestera när man inser att de ville ha saker jag aldrig uppfattade att de var ute efter, i ett ämne jag aldrig riktigt förstod vad jag skulle löra mig. Jag blev lika förvirrad som lärarna alltså. Men jag var inte ensam.
Typiskt när dagen inleds sådär.

Mitt och Pluggis lilla forskningsprojekt gick framåt och vi fick till snygga kopplingar hitan och ditan. Yey. Sen upptäckte en klasskompis att vi behövde lägga till en sak i arbetet som vi inte riktigt vet vad, hur, var. Sen blev vi trötta och det gick lite segare. Så hann vi inte med så mycket som vi tänkt.
Vad annars när dagen börjar sådär.

Vi anslutande pluggdagen med att få veta att information som skulle in till en lärare från en tidigare arbetsgruppen inte kommit in. Så jag fick sätta mig efter nattningar och ordna det.
En nattning som skulle skötas själv. Trots att vi har infört "varannan damernas" och idag var det egentligen inte damens tur. Men herrn hade glömt skriva in i kalendern att han hade pyjamasparty på en onsdag. 
Jag som sett fram emot en kväll med avstängd hjärna.
Men vad kan man vänta sig med den starten.

Jag går ut och gör en Dennis O'Leary Fuck-you-dance åt den här dagen.

Men. 
Å andra sidan så gick nattningen bra. Forskningsarbetet kommer gå bra igen imorgon när vi är pigga, för vi har något snyggt där som vi känner oss jäkligt nöjda med. 
Jag fick resultat på tentan, till skillnad mot de stackare som får vänta en vecka längre för att lärarna hade klantat till det.
Och jag hanterade den där jäkla besökaren imorse med oväntad god pedagogisk förmåga. Jag pratade om den med uttryck som "Stackarn, den vill ut.", "Akta så ni inte skrämmer den", "Ja titta, den rör på sig"(sitter nära glaset och tittar på den).
Allt var inte skit alltså, trots den där början på dagen. Det gäller bara att kunna fokusera på det positiva.

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.