Fortsätt till huvudinnehåll

Men hur trodde du det skulle gå, med den starten.

Okej. Så dagen började med att herr B.o.B. lyckades hitta en till sån här mitt på vardagsrums golvet.

Det är väl klart att dagen inte kan generera så mycket positiv anda efter det.
Förutom att ungarna älskade att sitta och glo på den där och att Polarn blev lite stressad över att vi måste släppa ut "myran".

Annars var det väl väntat att pluggdagen inleddes med att skolan snodde det enda öppna studieplatsutrymmet som finns i byggnaden för att de skulle ha någon föreläsning där. Vi fick, efter några bittra kommentarer, arbeta i skolans café. Jättebra. Sådan studiero.
Om dagen nu inleds med den där.

Sen fick vi ägna onödig tid åt att få ytterligare motstridiga besked om tentan, innan vi faktiskt fick resultatet. För mig hade det gått, men inte gått jättebra. Kanske är det väntat när man känner att man inte lärt sig ett dyft i kursen. För det är ju inte så lätt att prestera när man inser att de ville ha saker jag aldrig uppfattade att de var ute efter, i ett ämne jag aldrig riktigt förstod vad jag skulle löra mig. Jag blev lika förvirrad som lärarna alltså. Men jag var inte ensam.
Typiskt när dagen inleds sådär.

Mitt och Pluggis lilla forskningsprojekt gick framåt och vi fick till snygga kopplingar hitan och ditan. Yey. Sen upptäckte en klasskompis att vi behövde lägga till en sak i arbetet som vi inte riktigt vet vad, hur, var. Sen blev vi trötta och det gick lite segare. Så hann vi inte med så mycket som vi tänkt.
Vad annars när dagen börjar sådär.

Vi anslutande pluggdagen med att få veta att information som skulle in till en lärare från en tidigare arbetsgruppen inte kommit in. Så jag fick sätta mig efter nattningar och ordna det.
En nattning som skulle skötas själv. Trots att vi har infört "varannan damernas" och idag var det egentligen inte damens tur. Men herrn hade glömt skriva in i kalendern att han hade pyjamasparty på en onsdag. 
Jag som sett fram emot en kväll med avstängd hjärna.
Men vad kan man vänta sig med den starten.

Jag går ut och gör en Dennis O'Leary Fuck-you-dance åt den här dagen.

Men. 
Å andra sidan så gick nattningen bra. Forskningsarbetet kommer gå bra igen imorgon när vi är pigga, för vi har något snyggt där som vi känner oss jäkligt nöjda med. 
Jag fick resultat på tentan, till skillnad mot de stackare som får vänta en vecka längre för att lärarna hade klantat till det.
Och jag hanterade den där jäkla besökaren imorse med oväntad god pedagogisk förmåga. Jag pratade om den med uttryck som "Stackarn, den vill ut.", "Akta så ni inte skrämmer den", "Ja titta, den rör på sig"(sitter nära glaset och tittar på den).
Allt var inte skit alltså, trots den där början på dagen. Det gäller bara att kunna fokusera på det positiva.

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.