Fortsätt till huvudinnehåll

Rast.

Kaffe.
Tänk vilken underbar uppfinning.
Speciellt i skolan.
Och tänk att alla lokaler i skolmiljö ska vara så vansinnigt dåligt ventilerade att man näst intill somnar efter någon timme.
Tänk.
Men först kaffe.
Etiketter:

Kommentarer

Anonym sa…
Tänker att: Jag får andningsbesvär av lokalen vi har till fritids nu. Känner att jag har astmabesvär efter en timme där! Har varit i kontakt med fackförbund, rektor, btr rektor, skyddsombud, föräldrar m.m. m.m Nu undrar jag vad som kommer att ske... I den lokalen kan ingen få vara mer än 30 minuter... enligt mig. Där ska vi ha fritids! Stackars oss, men stackar barnen, som ska inhallera detta, kanske mögel och annat. Det är ett skyddsrum igentligen, så ingen mobil kan ringa därifrån och ingen kan ringa dit (inte så praktiskt...)
Oj, förlåt, visst är jag en sån där som jag bara hatar - det finns alltid nån som har det värre! Jag vill inte vara en sån! Puss o kram till dig iallafall... Tack för att jag får läsa, hoppas du läser mitt! Hör av dig på mailen, så kanske vi kan ta en fika eller en öl? Kramar! /M
6 september 2011 kl. 22:25
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer