Fortsätt till huvudinnehåll

Resumé.

Sen sist?
En härlig sommar med världens bästa sommarjobb.
En vanlig fråga under sommaren var: Ska du inte ha någonting ledigt? Ofta sagt med en lätt oroad uppsyn. Men det var inte alls synd om mig ser ni, jag hade roligt på jobbet, varje dag.
Men nu har jag satt mig i skolbänken igen.
Jag ska fylla huvudet med mer kunskap.
Tidigare var det ett ämne i taget som avhandlades, och intressanta sådana.
Nu är det fyra ämnen parallellt, och mindre intressanta sådana. Jag är inne på kärnämnen nu.
En del plågades igenom detta i tonåren, ganska många plågas igenom detta i något äldre ålder, men igenom ska man.

Vi har precis misslyckats med vårt andra IVF försök.
Den här gången var lika jädrans plågsam som den förra.
När misslyckandet var ett faktum kom sorgen, men den hastade förbi snabbare än sist och ersattes av ett mäktigt raseri.
Och en ordentlig förkylning.
Livet.
Det bara rullar på.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän