Fortsätt till huvudinnehåll

Vaddå?

Jag förstår inte.
Alltså, jag förstår inte - punkt.
Ingenting. Nada. Nothing.
Ljuset är tänt, men ingen hemma.
Jag rivstartade dagen med ett prov i plugget, 1 timme och 45 minuter satt jag.
Sen skulle vi prova lite till.
Det tog bara 1 timme.
Sen skulle vi ha lektion.
Däremellan hivades det kaffe, och snackades skit.
Jag tycker en aning synd om läraren i dagens sista ämne, då vi var ett litet gäng som hade haft hela långa dagen tillsammans.
När alla spänningar släpper, och tröttheten sätter in.
Och hjärnan kopplas bort.
Fnitter och flams.
Under kvällen skulle jag behöva plugga inför ett prov imorgon.
Plötsligt förstår jag varför det är meningen att man ska plugga när man är *ähum* "ung".
I alla fall yngre än det här.
Jag får inte in någon mer information nu, jag vill gå och sova, klockan 17.30.
Men det ska nog gå bra det här.
Jag ska bara gå och köpa saker innehållande groteska mängder socker till min lilla kopp kaffe först.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän