Fortsätt till huvudinnehåll

Testing, testing.

En dag full av prövningar.
Och inte en blekaste om hur det har gått.
IVF är IVF. Söta, snälla, rara, omtänksamma människor som tar hand om oss.
Som de andra gångerna förklarar dom hur fint embryot är, "Jättefint".
Vi är med i en teststudie där embryona fryses in på dag 2 istället för 5, och det var dom av någon anledning positiva till, "det ser så fint ut".
Men jag är ledsen, jag vet att dom vill ingjuta hopp i en makaber situation, men jag vill inte höra.
Det blir en slags falsk marknadsföring.
Det första embryot var ju superfint, doktor 1 ville inte ens diskutera vad som skulle hända om det inte fungerade, för det såg så fint ut, toppen procent.
Men vi fick försöka igen, ändå, med ett embryo som doktor 2 tyckte såg jättefint ut.
Och nu var vi tillbaka till doktor 1, som bekymrat pratade om försök 1 och 2 men sa att då försöker vi med nummer 3, som ser jättefint ut.
Jaja.
Kör bara.
Funkar det så funkar det känns det som. Jättefint eller inte.

Efter en snabb lunch med maken drog vi iväg till varsitt andra test.
Han för något IT-tjafs, jag för lärning Engelicsh.
Hans gick kanon.
Jag vet inte, än.
Det var min första salskrivning sen jag tog körkort, som var för sisådär 15 år sen.
Prov har jag haft massor den senaste studietiden, men inga salskrivningar.
Stor sal, sitta i varannan bänk, ingenting på borden utom penna, luften tung av spänning.
Men det kändes bra. Vad det nu kan betyda.
Nu är det in i väntans tider igen då.
På måndag kommer första provresultatet, om 14 dagar nästa.
Om ingenting annat så har jag fått ut något av dagen:
Ett finfint frikort hos landstinget.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...