Kläder för alla väder.

Det regnade i morse.
Så äntligen fick jag användning för makens present:

En finfin regnkappa från Lindex.

Jag måste hitta ett par lika finfina gummistövlar att ha till.

Jag vet inte hur andra fungerar, men vissa kläder tar mig genast tillbaka till bardomen.
Regnkappa är ett sådant plagg, jag känner mig genast barnslig när den kommer på.
Jag vill svänga lite extra med armarna så jag hör det svischande ljudet från tyget.
Jag vill springa in på skolgården jag går förbi och hoppa hage.
Jag vill ha gummistövlar redan nu så jag kan hoppa i vattenpölar.

Tumvantar är ett annat exempel.
Barnsligheten växer fram på stört.
Jag vill krama snöbollar, bygga snögubbar, göra snöänglar och åka pulka.
Men mest av allt vill jag hålla någons hand.
Det finns inget gulligare än att hålla handen med tumvantar, för då måste man hålla hela handen. Man kan inte fuska och fläta ihop fingrarna, utan man måste hålla hela handen i ett stadigt tag.

Så funkar jag alltså.
Men det kanske jag är ensam om.

Kommentarer

Anonym sa…

Nej du är inte ensam om att känna så! Även om jag är barnslig mest hela tiden ändå.. :-) /greken

6 september 2011 kl. 17:49

Elenor sa…

Halli hallå Jag har ju en röd ja =) Matchning i BOBklubben Me like =)

7 september 2011 kl. 20:41

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Läs mer

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

Läs mer

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen