Är det inte det ena...

... så är det det andra.
Det här med att sitta och plugga när man har grannar med begränsad social förmåga.
Funkar sådär.
De bredvid har spansk folkmusik på högsta volym.
Samma låt, om och om igen.
De ovanför bankar eller stampar med jämna mellanrum.
När de inte grälar.
Som om alla är ensamma i världen, i sina lägenheter.
Måste vara samma typ av person som tror att man inte syns när man sitter i bilen.
Som att man inte kan förstå att utanför, under, bredvid och ovanför finns andra.
Andra som kanske inte gillar spansk folkmusik.
Eller vill lyssna till er dans, lek, bankelibank i takt, eller rasande gräl.
I timmar.
Nils Ferlin fattade galoppen:

Man dansar däruppe - klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv.