Fortsätt till huvudinnehåll

Veckans trendigaste diet.

M skriver om vad som är nyttigt.
Framförallt om vilken nedrans djungel det är.
En säger ditt, en annan säger datt, och alla är dom experter med bevis.
Hur i hela friden ska man veta vad som är sant?
LCHF, ISO, GI, RAW-Food, Viktväktare, Pulver, och allt däremellan.
Alla har ju förespråkare som säger att det fungerar toppen och är det allra bästa.
Alla har de någon som kan bevisa motsatsen.
Och alla dieter blir en industri som tjänar gott om pengar på att vi inte själva är experter och kan veta vad som är sant.
Jag gillar sunt-förnuft-dieten.
Allt är skadligt i för stora mängder, även vatten.
En del är skadligt i små mängder.
Skeptisk är jag mot alla kemikalier och tillsatser, jag äter hellre produkter med hög fetthalt och lite tillsatser än tvärtom.
Hellre smör än margarin.
Hellre grädde än matlagningsvarianten.
Men en kuggis om man gillar LCHF: bär med massor med grädde? Nope. Hellre bären som de är.
Lightläsk, eller vanlig?
Inget av det.
Jag lurar mig själv att det är meningen att vi ska äta som dom djur vi egentligen är, sånt som vi själva kan tillverka, utan fabriker och konstgjorda ingredienser. Även om vi i slutändan låter andra framställa produkten.
Sen lever jag inte alltid så.
Men jag tror att det är så det är tänkt att vara.
Vad lurar ni er själva med?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde