Fortsätt till huvudinnehåll

Ptssst, ptsssst

Vad är grejen med snor?
Egentligen.
Då menar jag inte vad det gör, jag är sjukvårdsutbildad, den biten kan jag.
Jag undrar varför en täppt näsa gör att man blir dum i huvudet?
Vad täpper det till mer än näsborrarna egentligen?
Att försöka läsa och förstå vad man läser, blir lite knepigare om man är täppt.
Att försöka få vettiga meningar på papper, lite svårare.
Att försöka plugga och få informationen att stanna innanför pannan, jättesvårt!
Så, jag knarkar nässpray.
För se, om jag tar det så kan jag tänka igen, tills näsan bommar igen på nytt så klart. Alltså är det inte feber, kroppen som arbetar hårt och tar på krafterna, eller liknande tjafs som gör att tankeverksamheten krymper, det är att näsborrarna är täppta.
Enbart.
Så nu låter det ptsst, ptssst i min näsa, igen, för de närmaste tre timmarna ska jag plugga.

Kommentarer

Anonym sa…
Jag har oxå tänkt på det där, varför det känns som om hela huvudet är fullt av snor? Fast det bara är näsa och bihålor..men bihålorna är ju större än man tror, det måste ha med det att göra. Är hemma och vabbar med bägge monstren idag, Emil har dubbelsidig öroninflammation. Krya på dig, kram/Å
B.o.B. sa…
Dubbelvab, aj då.
Så om du, som jag, får hjärnan full med snor, och J med, då har du jackpott i mammalivet. Den vinsten hoppas jag du slipper...
Anonym sa…
Jag har redan dragit toppvinsten där...J:s vinst håller bara till i halsen hittills!

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.