Fortsätt till huvudinnehåll

Ptssst, ptsssst

Vad är grejen med snor?
Egentligen.
Då menar jag inte vad det gör, jag är sjukvårdsutbildad, den biten kan jag.
Jag undrar varför en täppt näsa gör att man blir dum i huvudet?
Vad täpper det till mer än näsborrarna egentligen?
Att försöka läsa och förstå vad man läser, blir lite knepigare om man är täppt.
Att försöka få vettiga meningar på papper, lite svårare.
Att försöka plugga och få informationen att stanna innanför pannan, jättesvårt!
Så, jag knarkar nässpray.
För se, om jag tar det så kan jag tänka igen, tills näsan bommar igen på nytt så klart. Alltså är det inte feber, kroppen som arbetar hårt och tar på krafterna, eller liknande tjafs som gör att tankeverksamheten krymper, det är att näsborrarna är täppta.
Enbart.
Så nu låter det ptsst, ptssst i min näsa, igen, för de närmaste tre timmarna ska jag plugga.

Kommentarer

Anonym sa…
Jag har oxå tänkt på det där, varför det känns som om hela huvudet är fullt av snor? Fast det bara är näsa och bihålor..men bihålorna är ju större än man tror, det måste ha med det att göra. Är hemma och vabbar med bägge monstren idag, Emil har dubbelsidig öroninflammation. Krya på dig, kram/Å
B.o.B. sa…
Dubbelvab, aj då.
Så om du, som jag, får hjärnan full med snor, och J med, då har du jackpott i mammalivet. Den vinsten hoppas jag du slipper...
Anonym sa…
Jag har redan dragit toppvinsten där...J:s vinst håller bara till i halsen hittills!

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde