Fortsätt till huvudinnehåll

Planer att orka.

Efter att ha utfört det, vid det här laget, meningslösa grav.testet ringde jag upp ivf-kliniken.
Dom är så rara där.
Dom säger alltid snälla saker på ett sådant sätt som får en att vilja börja gråta lite till.
Barnmorskan frågade hur vår plan såg ut.
Vad jag ville svara var att "Planen är väl att det här ska fungera nån jädrans gång."
Det sa jag inte.
Jag sa att "Vi fortsätter med de två äggen vi har i frysen, sen får vi ta ny ställning till allt."
För efter det så ska det till en ny stimulering och äggplockning, och det är jag livrädd för. Det gjorde så ont att jag inte kan förstå hur jag ska kunna gå igenom det en gång till. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.
Barnmorskan frågade om jag tänkte att vi skulle göra en ny återföring på en gång, eller om jag ville ha en paus-månad, kände jag att jag orkade?
Jag ville svara att "Det är väl klart som attan att jag inte orkar, vem orkar?!"Men det sa jag inte.
Jag sa att "Jo, jag orkar, och det känns bättre att göra något, än att bara sitta och vänta."Barnmorskan sa att många brukar känna så.
Jag kan ju inte annat än undra hur många fler än jag det är som ljuger så där artigt.
Om du känner att du orkar.
Finns det ett alternativ?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän