Fortsätt till huvudinnehåll

Kunskapsnivå.

Jag tänker på vilket mindre bra sätt salskrivningar är på att mäta kunskap.
Det är ju långt mer ett sätt att mäta nerver och koncentration.
Det är däremot ett bra sätt att förhindra fusk.
Svårt det där.
Jag har den stora turen att lyckas hålla nerverna under hyfsad kontroll i stressiga lägen, däremot har jag sämre förmåga att kontrollera nerverna när det finns tid för eftertanke.
Vilket innebär att jag jagar upp mig som attan innan, men kan prestera under en salskrivning.
Men hjärnan är ju en märklig mackapär, som gör som den tycker.
Jag känner ju att mindre kunskap skvalpar runt där inne när frågorna läggs framför mig vid skrivningen, i stressen, än när maken förhör mig hemma i lugn och ro.
"Men jag kan ju det här" dyker upp titt som tätt.
Så för andra, som har en grå massa som motarbetar mycket mer än vad min gör.
Som klasskamraten som på inget sätt är korkad.
Som förstår och mycket väl kunde svara på frågorna flera timmar senare.
Men som under provet fick total blackout.
Inte ens klarade frågorna på G-nivå.
Hjärna på rast, när det är lektion.
Eller för de som är bra på att formulera sig verbalt, men inte alls i skrift.
Vad säger deras krassa resultat på knappt godkänd nivå om deras kunskap?
Inte ett jota.
Det mäter bara deras stresstolerans.
Och det ska väl inte vara den man får betyg i?
Som vanligt så är livet orättvist.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.