Föraning.

Jag slogs av tanken att jag inte är gravid den här gången heller i dag.
Naturligtvis kan jag ju inte veta det helt säkert än.
Men tanken dök upp, och förstärktes av en känsla.
Det kan vara ett försvar så klart, ett sätt att förbereda mig inför en besvikelse.
Det kan också vara ett slags magiskt tänkande "Om jag tror att det inte är så, så kanske det är så".
Kanske är det hopplösheten som vill visa sig för en stund.
Eller så är det bara en tanke och känsla, helt utan rim och reson, vett eller sans.
Känslor är ju inte alltid rätt.
Samtidigt som den där magkänslan så ofta visar sig vara den rätta.
Jag vet inte, har ingen aning.
Och det är just den ständiga ovissheten som driver mig till vansinne.