Fortsätt till huvudinnehåll

Snabba puckar.

Det känns en aning meningslöst att ringa IVF-kliniken för att meddela att grav.testet vi tog i lördags var negativt.
Mest för att mensen kom i onsdags.
Men, man ska ta testet på angiven dag, oavsett när en blödning kommer, och jag orkar inte ifrågasätta dom som vet bäst i det här läget.
Men på´n igen bara!
Vi kan göra ett nytt försök redan den här månaden.
Pust.
Kanske är det lika bra att bara köra på, inte stanna upp och känna efter.
Eller kanske ska man ge sig tid att känna efter.
Eller kanske ska man skippa alla eller och kanske.
Inte vet jag.
Det blev bestämt att vi ska prova igen.
Jag kan inte bestämma mig för om det känns lättare för varje gång, för att jag vänjer mig allt mer vid den lätt vridna situationen.
Eller om det blir svårare för varje gång, för att varje misslyckande kommer nagga hoppet allt mer i kanterna.
Vad jag vet med all säkerhet är att jag redan avskyr att kissa på stickor.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän