Fortsätt till huvudinnehåll

Hemlis.

När jag, för hundra år sen, gick i grundskolan så blev man mobbad om man gillade matte.
Jag typ gillade matte...
Konsekvensen av att gilla matte, gjorde att jag till slut inte längre gillade matte.
Nu pluggar jag matte igen.
Och jag gillar det.
Typ.
Min förmåga/förbannelse att bli en aning besatt av vad jag än håller på med för stunden kommer inte bara till användning på stökiga vindar, den visar sig även med mer eller mindre meningslösa studier.
Det blir en gåta jag ger mig attans på att lösa, och med lösa menar jag bli toppenbra på.
Eller försöka bli.
Därför är jag besatt även av hur riksdagen och våra grundlagar fungerar just nu.
Jomenvisst, härliga Samhällskunskapen.
Jag blir lycklig på riktigt när jag löser ekvationen, och kommer ihåg vad RF står för.
Men ni säger väl inget?
Jag vill inte bli mobbad igen.

Kommentarer

Anonym sa…
Du får bli lycklig av vad du vill vännen, jag gillar dig oavsett, såklart;)/Å

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän