Fortsätt till huvudinnehåll

Skvalp.

Precis som att det ligger ett embryo och skvalpar i min livmoder, så skvalpar tanken på det runt i mitt bakhuvud.
Hela tiden.
Vare sig jag vill eller inte.
Och jag vill inte tänka det.
Men gör det ändå.
Det är så man ser till att bli galen, inte sant?
Etiketter:

Kommentarer

Greken sa…
Hoppas att det gick bra igår! Förstår att det ligger och gnaget i ditt huvud dygnet runt. Håller tummarna tills jag snart bryter dom!
16 september 2011 kl. 14:05
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän
Skicka en kommentar
Läs mer

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd:
Skicka en kommentar
Läs mer