Kläder för alla väder.

Det regnade i morse.
Så äntligen fick jag användning för makens present:

En finfin regnkappa från Lindex.

Jag måste hitta ett par lika finfina gummistövlar att ha till.

Jag vet inte hur andra fungerar, men vissa kläder tar mig genast tillbaka till bardomen.
Regnkappa är ett sådant plagg, jag känner mig genast barnslig när den kommer på.
Jag vill svänga lite extra med armarna så jag hör det svischande ljudet från tyget.
Jag vill springa in på skolgården jag går förbi och hoppa hage.
Jag vill ha gummistövlar redan nu så jag kan hoppa i vattenpölar.

Tumvantar är ett annat exempel.
Barnsligheten växer fram på stört.
Jag vill krama snöbollar, bygga snögubbar, göra snöänglar och åka pulka.
Men mest av allt vill jag hålla någons hand.
Det finns inget gulligare än att hålla handen med tumvantar, för då måste man hålla hela handen. Man kan inte fuska och fläta ihop fingrarna, utan man måste hålla hela handen i ett stadigt tag.

Så funkar jag alltså.
Men det kanske jag är ensam om.

Kommentarer

Anonym sa…

Nej du är inte ensam om att känna så! Även om jag är barnslig mest hela tiden ändå.. :-) /greken

6 september 2011 kl. 17:49

Elenor sa…

Halli hallå Jag har ju en röd ja =) Matchning i BOBklubben Me like =)

7 september 2011 kl. 20:41

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen