När det var dags att klä på Pyret och bege sig mot förskolan blev hon ledsen.
Som en liten flod rann det ur henne att hon inte ville gå till skolan, hon ville gå till mormor och morfar, för hon blev hämtad så sent och gick så långa dagar.
Okej.
Det där låter inte riktigt som hur en treåring formulerar sig, och med tanke på vad jag fick för kommentar för ett tag sen köpte jag inte det där direkt. Så jag frågade:
"Men vem säger så?"
"Fröken." blev svaret.
"Jaha, vilken fröken då..?"
Svaret blev samma fröken som gett mig kommentaren, samma fröken som vi/jag haft lite... problem med.
Nu jävlar. Kände jag.
Vid lämning var den fröken inte där, däremot var ansvarig förskollärare där och vi var ensamma i hallen, så jag tog upp saken på en gång. Jag nämnde inga namn, jag sa bara att jag och Pyret var väldigt ledsna och berättade vad Pyret sagt och att jag har fått en liknande kommentar, om att barnen går väldigt långa dagar, tidigare.
Hon blev märkbart tagen, förklarade att det var inte okej någonstans, sådana kommentarer ska inte förekomma överhuvudtaget, varken till föräldrar eller barn och sa att hon definitivt skulle ta upp det i arbetslaget.
Pust.
Jag är så förbannad att jag kokar, det blir nog en bra dag det här...
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer