Vår yngsta förmåga börjar landa i Det-du-sa-fast-alltid-tvärtom-om-jag-får-bestämma-och-det-kräver-jag-att-få-göra! Landa som i att kraschlanda.
Man måste ständigt komma ihåg att inte ta för givet utan fråga först, annars kommer ett utbrott. Exempelvis; man vet vad damen helst vill ha för frukost/kompis/pyjamas, men ge inte bara, fråga först för guds skull. Att hon vanligtvis dör utan sin Frost pyjamas betyder inte att hon accepterar att ha den om du inte har frågat innan du lägger den framför henne.
Att man är noggrann på minfältet och frågar först är dock bara en strategi för att minska utbrotten, inte ett säkert sätt att undvika dem. Hon kör nämligen också med taktiken att hon svarar men sen ändrar sig.
"Vad vill du ha för frukost?"
"Gjöt. Me syyylt å mölk!"
"Okej. Varsågod."
"Inte ha den. Jogut, jag ha Jogut!"
"Nä, du sa att du ville ha gröt, du har inte ens smakat den, då får du yoghurt imorgon."
Kaboom!!
Om man då tror att man kan köra lite psykologiskt rackarspel och strategiskt fråga en ledande fråga typ: "Vill du ha god yoghurt till frukost?" så tror man fel. Alla ledande frågor svaras med: "Nä!" och ett krav på andra alternativet.
Men jag klarar mig rätt bra från att få psykbryt vid alla utbrott. För det mesta har övning-ger-färdighet i form av din-syster-har-redan-gjort-det-där rätt bra utdelning. Annars är vetskapen om att hennes utbrott går över på en hundradels sekund, precis som de startar, ett bra sätt att lyckas hålla lugnet.
Men visst, ibland tär det.
Storasyster utvecklar istället sin konstnärliga talang och ritar allt mer detaljerade huvudfotingar.
Den här har ett streck mellan benen; det är alltså rumpan. Uppenbarligen.
Kommentarer