Fortsätt till huvudinnehåll

När måndagen slår till.

Dags för ny kurs. Igen.
Vi rivstartar med en föreläsning som var mindre givande än att se färg torka. Den var aningen förvirrande också, då föreläsaren ständigt tog upp att man minsann inte skulle jämföra kvantitativ forskning (förra kursen) och kvalitativ forskning (den här kursen) men sen ständigt jämförde dem.

För att förvirra lite mer fick vi sedan en introduktion till kursen med de kursansvariga för vår klass. De visste inte riktigt vilken klass vi var, de hänvisade alla frågor till det material vi har på vår portal (där material visade sig saknas), de delade in oss i grupper som fick lov att ändras, eftersom de innehöll personer som slutade i januari, och la sedan ut gruppindelningen på nätet - fast fortfarande efter den gamla klasslistan och de svarade inte på de frågor som ställdes efter "Har ni några frågor?".

Med det ska vi alltså på cirka 4 veckor:

Förbereda, genomföra och transkibera (ordagrant skriva ut) en intervju.
I grupp analysera och förbereda två presentationer av två forskningsartiklar.
I grupp göra en observationsstudie som ska skrivas ner och presenteras.
I grupp analysera intervjuer och presentera den analysen.
Samt skriva en hemtentamen på 3000 ord.

Självklart tillkommer böcker och artiklar att läsa, föreläsningar att närvara vid och deltagande i någon samtalsmetodik som läraradjunkter på skolan ska genomföra, men våra lärare hade ingen aning om vad det var. Dessutom kommer nästa kurs börja innan den här är avslutad.

"Det är en väldigt arbetsintensiv kurs!" Säger de lite käckt. "Men det går!" Säger de lika käckt. Men beter sig som karuseller på Gröna Lund och ingjuter därför exakt noll förtroende.

Till kvällen har vi en 35 minuter lång trösta och lugna stund med Pyret som drömt en mardröm.

Tisdag känns som en bättre dag, rent spontant sådär.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.