Det var sol på himlen idag med och då kände jag att jag inte orkade vänta mer, nu får det vara vår.
Så vi åkte och införskaffade en nätt liten bänk, en ljusslinga, lite penséer, några taklökar och en säck med jord.
Pyret tjatade sig blå om att få hjälpa till att plantera, men väl hemna så hjälpte barnen till med att tömma blomkrukorna sen orkade de inte hjälpa till mer. Den hjälpen innebar dessutom att halva uteplatsen var täckt av jord. Tacka aldrig ja till hjälp av minderåriga.
Under dagens bestyr fick vi i alla fall det bästa beviset för att vi valde rätt att flytta till den här lägenheten; medan jag planterade och herr B.o.B. monterade så sprang barnen omkring med såpbubblor, borstade gården med sina små kvastar och jagade varann. Vi behövde inte ha koll på dem varje sekund, för de kunde inte springa ut i någon gata och bli överkörda, och när de tröttnade kunde de gå in och leka, men vi kunde fortsätta med vårt.
Pyret kunde dessutom öva lite till med sin sparkcykel, som hon älskar den där, och nu börjar hon bli riktigt duktig. Polarn fick prova trehjulingen, vilket var spännande och roligt för all del, men hon kunde ju inte trampa det minsta lilla.
Imorgon är det tillbaka till vardagen. Jag känner mig inte redo. Jag känner mig trött, sliten och stressad. Jag skulle hellre fortsätta plantera i krukor och sopa rent uteplatsen, än att ge mig på den här snurriga kursen som verkar garantera 50 timmars veckor. Men som jag ständigt påpekar för de envisa arvsmassorna; det är inte alltid jag som bestämmer.
Kommentarer