Man blir ju bara 2 en gång.

Vi satte strålkastaren på Polarn idag, hon som blev född till att vara nummer två. Eller i alla fall blev hon född till att vara syster till en brud som vet hur man tar plats och ogärna står tillbaka för någon annan. Just därför är det ofantligt viktigt att sätta Polarn i främsta rummet, även om hon börjar bli riktigt bra på att kliva fram och kräva sin plats.

Vi sov knappt alls under natten, någon av oss, vi hade boxningsmatch alla fyra till följd av förkylningar och klåda. Men Polarn var på gott humör till frukosten ändå, kanske för att hon hade koll på att det var hennes "Jamåhonleva" idag.
När alla var vakna fick hon sång med tomtebloss och en liten present, sittandes vid köksbordet med födelsedagståget framför sig. Min dröm är att väcka födelsedagsbarnet med frukostbricka, men det är ju svårt att som familj väcka någon som vaknar mellan fem och sex. I framtiden kanske.

Sen gjorde vi tårta, blåste upp ballonger, satte på kalasklänning (åh som Polarn älskar klänningar just nu!) och försökte få Pyret att förstå att det var Polarns dag, innan familjen kom för att fira. Hon fick presenter hon verkade uppskatta, presenter som var sådant hon tycker om men som Pyret inte är så väldigt intresserad av, sådant hon kommer få ha lite ifred.

Efter ett kort kalas med mycket socker, ett bad och en önskemiddag: Hammbujjaje!! Me pommfjitt å ketsupskapjutta!! ("Ketchup ska prutta" som i sången, ketchup heter så nu.), slocknade dagens stjärna.

Polarn, min älskade lilla överraskning. Som börjar bli så stor.
Aldrig har någon gjort mig så chockad.
Aldrig har någon testat mina nerver så.
Aldrig har någon krävt så mycket av mig. Inte ens Pyret.
För även om Polarn var den andra så var hon så mycket mer oväntad.
Samtidigt som jag var mer förberdd på vad som kunde vänta så gick hon inte att förberda sig inför.
Hon är lågmäld jämfört med sin syster men har alltid krävt så mycket mer.
Att älska det andra barnet lika mycket som det första är inte alls svårt, för man älskar en alldeles egen varelse för dess alldeles egna egenheter och Polarn har så otroligt många egenheter att kärleken blir oändlig. Alldeles oavsett.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen