Så vaknade vi till en gråtande tös, åter igen med 39.9 grader.
Då fick vi nog och ringde till vårdcentralen. Där tyckte man att så många dagar med så hög feber skulle kollas upp men att deras fem minuter per akutpatient inte passade så bra, alltså tyckte de att vi skulle åka till barnakuten.
Okidoki.
Vi blev inskrivna på lättakuten, hon hade en temp på 38.2. Tjugo minuter senare fick vi träffa en doktor som tyckte att hon avvek lite för mycket från den vanliga proceduren, alltså feber i ett par dagar innan snoret och hostan dyker upp och febern börjar avta. Så även om varken han eller jag egentligen trodde att det rörde sig om något annat än virus så skulle halsprov och sänkan kollas.
Under provtagningen kontrollerades tempen igen, på en halvtimme hade den gått upp till 39.9. En dos Ipren delades ut innan vi fick gå tillbaka till doktorn som kunde meddela att proverna, som väntat, visade ingenting.
Ordinationen blev att ge Ipren, kontrollera tempen efter tre timmar, om den låg över ungefär 38 grader skulle vi ge en dos Alvedon och fortsätta så växelvis var tredje timme tills hon fick ner tempen.
Så vi fick det vi behövde; tillåtelse att ge mer febernedsättande än vad som är föreskrivet på bipacksedeln och instruktioner om hur. För nog förstår vi att det rör sig om att hon har åkt på en ruskigt envis och seg influensa som går runt i år och då finns inte mycket annat att göra än att vänta ut den. Men det lilla man kan göra, att lindra, vill man ju kunna göra ordentligt ändå.
Pyret var duktig och gick med på såväl undersökning som provtagning men var sedan så totalt slut att hon somnade och sov i tre timmar. Efter det höll sig tempen nere, så kanske behöver vi inte hålla på och trycka i henne så mycket medicin trots allt, men det är ju bra att veta att vi kan om det behövs.
Och personalen, helt fantastisk. Trots att man dyker upp med ett barn med helt vanlig virusinfektion i dessa hårt belastade vårdtider och bara behöver få vet hur man tar mer Alvedon och Ipren än "man ska" så var de noggranna, omhändertagande, lugna som filbunkar och hade ett fantastiskt handlag med en skraj treåring.
Kommentarer