Fortsätt till huvudinnehåll

Hinna till gymmet.

Inte nog med att man ska ha dåligt samvete över allt annat, man ska ju ha dåligt samvete över att man inte hinner få in några minuter till träning med jämna mellanrum.
Eller ska ha och ska ha, det är ju inte som att någon tvingar en, dåligt samvete råder man väl själv över (förutom att man inte lever under en stubbe och det är något av en utmaning att inte bli påverkad av son omvärld).
Fast okej, jag tycker ju att jag har mer ork och är en gladare människa när jag har tränat, så det är ju för min egen skull också. Men då kan man ju försöka fokusera på att man kanske inte hinner träna som i crosstrainer och core-övningar, men att man får in rätt bra vardagsmotion istället. Jag har ju min promenad från/till Karlberg till/från Sveaplan alla dagar som skolan kallar, till exempel.
Sen har man ju dagar som idag, när barnen är lediga och man bestämmer sig för att knata iväg till Postens utlämningsställe och hämta paket. Med två (större) barn i dubbelvagn. När Postens utlämningsställe ligger 30 minuters rask promenad bort, enkel väg, vilket skjutande-på-dubbelvagn-tid blir sådär närmare en timme med uppförsbackar och annat trevligt. När paketet som var tänkt att inte vara så stort var otympligt och tungt och sen skulle köras hem på vagnen. I uppförsbackar och annat trevligt.
Sånt ger ju också en aning motion. Eller som mina ständigt kassa höfter, sedan arvsmassornas bakning, kallar det; Aj.

Vi beställde varsin sparkcykel till damerna i påskpresent. Lite stort och mycket för att vara påskpresent, jag vet, men hellre det än att ge någon liten grej och sen ge dem varsin sparkcykel sådär till vardags. Det känns bättre att de får de saker de "behöver" vid särskilda tillfällen än bara sådär, och att de får sådant de "behöver" istället för något tjafs bara för att ge något. Och vi tänker att vi inte behöver ge godis i påskägget, vi tänker att de kommer få godis ändå den här helgen... av någon anledning.
Så. Mina höfter hoppas på lite tacksamhet för det träningspass de utsattes för idag när de får en bild av detta i påskägget imorgon:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.