Hinna till gymmet.

Inte nog med att man ska ha dåligt samvete över allt annat, man ska ju ha dåligt samvete över att man inte hinner få in några minuter till träning med jämna mellanrum.
Eller ska ha och ska ha, det är ju inte som att någon tvingar en, dåligt samvete råder man väl själv över (förutom att man inte lever under en stubbe och det är något av en utmaning att inte bli påverkad av son omvärld).
Fast okej, jag tycker ju att jag har mer ork och är en gladare människa när jag har tränat, så det är ju för min egen skull också. Men då kan man ju försöka fokusera på att man kanske inte hinner träna som i crosstrainer och core-övningar, men att man får in rätt bra vardagsmotion istället. Jag har ju min promenad från/till Karlberg till/från Sveaplan alla dagar som skolan kallar, till exempel.
Sen har man ju dagar som idag, när barnen är lediga och man bestämmer sig för att knata iväg till Postens utlämningsställe och hämta paket. Med två (större) barn i dubbelvagn. När Postens utlämningsställe ligger 30 minuters rask promenad bort, enkel väg, vilket skjutande-på-dubbelvagn-tid blir sådär närmare en timme med uppförsbackar och annat trevligt. När paketet som var tänkt att inte vara så stort var otympligt och tungt och sen skulle köras hem på vagnen. I uppförsbackar och annat trevligt.
Sånt ger ju också en aning motion. Eller som mina ständigt kassa höfter, sedan arvsmassornas bakning, kallar det; Aj.

Vi beställde varsin sparkcykel till damerna i påskpresent. Lite stort och mycket för att vara påskpresent, jag vet, men hellre det än att ge någon liten grej och sen ge dem varsin sparkcykel sådär till vardags. Det känns bättre att de får de saker de "behöver" vid särskilda tillfällen än bara sådär, och att de får sådant de "behöver" istället för något tjafs bara för att ge något. Och vi tänker att vi inte behöver ge godis i påskägget, vi tänker att de kommer få godis ändå den här helgen... av någon anledning.
Så. Mina höfter hoppas på lite tacksamhet för det träningspass de utsattes för idag när de får en bild av detta i påskägget imorgon:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen