Fortsätt till huvudinnehåll

Hinna till gymmet.

Inte nog med att man ska ha dåligt samvete över allt annat, man ska ju ha dåligt samvete över att man inte hinner få in några minuter till träning med jämna mellanrum.
Eller ska ha och ska ha, det är ju inte som att någon tvingar en, dåligt samvete råder man väl själv över (förutom att man inte lever under en stubbe och det är något av en utmaning att inte bli påverkad av son omvärld).
Fast okej, jag tycker ju att jag har mer ork och är en gladare människa när jag har tränat, så det är ju för min egen skull också. Men då kan man ju försöka fokusera på att man kanske inte hinner träna som i crosstrainer och core-övningar, men att man får in rätt bra vardagsmotion istället. Jag har ju min promenad från/till Karlberg till/från Sveaplan alla dagar som skolan kallar, till exempel.
Sen har man ju dagar som idag, när barnen är lediga och man bestämmer sig för att knata iväg till Postens utlämningsställe och hämta paket. Med två (större) barn i dubbelvagn. När Postens utlämningsställe ligger 30 minuters rask promenad bort, enkel väg, vilket skjutande-på-dubbelvagn-tid blir sådär närmare en timme med uppförsbackar och annat trevligt. När paketet som var tänkt att inte vara så stort var otympligt och tungt och sen skulle köras hem på vagnen. I uppförsbackar och annat trevligt.
Sånt ger ju också en aning motion. Eller som mina ständigt kassa höfter, sedan arvsmassornas bakning, kallar det; Aj.

Vi beställde varsin sparkcykel till damerna i påskpresent. Lite stort och mycket för att vara påskpresent, jag vet, men hellre det än att ge någon liten grej och sen ge dem varsin sparkcykel sådär till vardags. Det känns bättre att de får de saker de "behöver" vid särskilda tillfällen än bara sådär, och att de får sådant de "behöver" istället för något tjafs bara för att ge något. Och vi tänker att vi inte behöver ge godis i påskägget, vi tänker att de kommer få godis ändå den här helgen... av någon anledning.
Så. Mina höfter hoppas på lite tacksamhet för det träningspass de utsattes för idag när de får en bild av detta i påskägget imorgon:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...