Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens rapport.

Polarn kom och väckte mig klockan 03.40. Hon ville ligga bredvid mig men inte somna sådär på stört utan väntade en 20 minuter.
Nästan på minuten blev det därefter skiftbyte; några minuter efter 4 ropade Pyret. Hon ville äta frukost men jag vägrade servera den, köket var resolut stängt. Då ville hon sova bredvid mig i stora sängen (som inte är så stor längre med två arvsmassor i den) men inte heller hon somnade på direkten utan väntade en 20 minuter. Då var klockan typ 4.30 och jag hade larmet ställt på 5.00.

Varför då?! undrar man kanske.
Jo, för att jag skulle lämna arvsmassor på förskolan innan jag skulle iväg och tentaplugga från klockan 8.00.
Alltså skulle jag hinna:
Äta frukost, dricka kaffe, kladda på mascara, få till nya frisyren, hitta kläder, utfodra, klä på, och borsta hår och tänder på Polarn, väcka, utfodra, klä på och borsta hår och tänder på Pyret, få på båda barnen ytterkläder, packa min väska, packa barnens väska och komma utanför dörren vid 6.45.
Man behöver gå upp klockan 5.00 då. Därför kunde jag lika gärna gå upp 4.30 för somna om på 30 minuter är omöjligt.
Men jag kom ändå inte utanför dörren förrän klockan 7.00. *besvikelse* (får gå upp klockan 4 nästa gång)

Sen satt vi och lite förvirrat gick igenom allt vi tror kan komma upp på tentan imorgon, i dryga 5 timmar. *skjutmig*

En mentalt och känslomässigt krävande situation med många frågor, funderingar och känslor fick avrunda dagen innan det var dags att rusa till förskolan. *mosaminhjärna*

Så fick kvällen kännetecknas av att utfodra och natta två pigga arvsmassor på egen hand, varav en (jag pekar inte ut någon, men den envisaste just nu är den yngsta) fick för sig att hon ville somna i soffan. Det tog hundra år av utbrott innan jag lyckades förmedla att hon fick somna i soffan, men då fick hon ligga själv, för att jag skulle vara i hennes, och hennes systers, säng och läsa godnattsaga. Då nickade hon, torkade tårarna och gick till soffan. När det andra barnet somnat i sin egen säng gick jag ut och fann lilla hjärtat sovandes invirad i en filt. Hon hade alltså hämtat en pläd, klättrat upp i soffan, lagt filten över sig och slockat på fem minuter. *stoltöversjälvständigheten,menhjärtatblöder*

Sen repeterade jag mer av ämnet kvantitativa forskningsmetoder innan jag ska somna tidigt för att klara av tentan imorgon bitti. *omniväckermiginattkommerjaggråta*

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.