F.y.r.a.
De senaste dagarna, så där en fem stycken eller så, har jag varit vaken sedan cirka klockan 4 på morgonen.
Något av barnen, de varierar sig ser ni, har bestämt sig för att väcka mig vid fyra och sen ta tillräckligt med god tid på sig att somna om, för att jag inte ska kunna somna om innan det ändå är dags att gå upp.
På en skala mellan 1 och 10 som mäter hur osocial och korkad man blir av att vakna klockan 4 många dagar i rad, skulle jag markera en 7:a. Jag tänker att jag måste ha utrymme för att gradera mig lite högre upp om det här fortsätter.
Men då skulle man ju kunna gå och lägga sig tidigt för att kompensera.
Skulle man.
Om det inte var för att barnen somnar lite senare än vanligt.
Eller för att man ska hinna med trivialiteter som att tvaga sig och att läsa kurslitteratur som nämnda barn har hindrat en från att läsa.
Eller för att ungdomsgäng ska stå och kackla utanför fönstret och störa insomnadet.
Tills det vänder gör jag som imorse, eller inatt, eller vad man kallar 4.15, jag gråter en skvätt över hur absurt trött och frustrerad man faktiskt kan vara.
Eller, tänker jag, kommer jag att snart drivas över vansinnets brant och då kommer jag vara för galen för att bry mig. Tralalalala.
Kommentarer