Fortsätt till huvudinnehåll

Ensam på scen.

Polarn har fått husera som soloartist på förskolan den här veckan, vilket tydligen har gjort henne gott.
Personalen rapporterar om en tjej som tar plats, skojar, är på gott humör, spexar och lever rövare.
Vi ser en kaxig tjej som ömsom skämtar, ömsom protesterar sig genom tillvaron.

Hon pratar mer; kan beskriva sin dag, berätta vad hon tänker, hitta på saker, sjunga hela sånger (med de där jäkla tillhörande rörelserna man själv aldrig kommer ihåg) och säga nej på hundra olika sätt istället för ett. Favoriten är att kontra med "Nähä!" i alla lägen, följt av att dra iväg som en avlöning och "gömma sig" (hon kör fortfarande med: gömma ansiktet i en kudde så syns jag inte). Fast på en god andra plats finner vi att förklara saker med "Å då" och "Ähhhh", som i:
"Å då, Pyret kommer. Ähhhh. Å då, mamma ringa doktorn. Ähhhh. Å då, Pyret ramla. Ähhhh. Å då, doktorn svara. Ähhhh. Å då, Pyret inte få vara där!"
Ja, hon blandar in ramsan Fem små apor hoppade i sängen i allt, alltalltalltallt, vilket jag tolkar som ett fantastiskt steg i utvecklingen, att hon kan hitta på egna ramsor, eftersom jag som mor måste geniförklara henne enligt lag.

Hon vill hjälpa till med allt just nu. Som att när jag hade duschat så ville hon hjälpa till att torka mig med handduken, efter att ha skrattat sig fördärvad över min nakna lekamen (inget sikte på födelsedags presenter där inte), och att hålla i badkaret när jag klev ur så jag inte ramlade (?). Hon ska hålla i saker i affären för att hon är så stark; "Ja jättestajk". Hon vill hjälpa till att bre smörgåsar, hälla upp dricka och duka av, dock blir hon skitförbannad om man ber henne att äta med bestick och inte äta sylt med fingrarna.

Hennes största vapen är att hon så snart hon anar skäll, dåligt humör eller ledsamhet, som i att hon inte får äta sylt med fingrarna, hennes syster är i vredesmod eller en kompis är ledsen, då vänder hon sig mot vederbörande, flinar upp sig till max och tjuter ett glatt "Hej!!" Och det funkar.

Polarn har vuxit en meter i sin personlighet under den här veckan, när hon fått möjlighet att gå sin egen väg istället för att vara upptagen med att följa sin stora idol, tillika syster. Det har visat sig att bakom vår lilla härmapa finns en showartist värdig Broadway, och jag är helt betuttad i henne, hon är fullkomligt bedårande.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.