Arvsmassorna har börjat leka allt mer med varann, utan att blanda in andra.
Idag fick Polarn hälsa på Pyret på hennes jobb i mormors kök, som alldeles uppenbarligen var en vårdcentral. Hur ska man annars förklara att Polarn gick därifrån med plåster på 6 fingrar och båda fötterna.
Pyret har med andra ord upptäckt att hon kan utnyttja sin lillasyster. Och lillasyster protesterar självklart inte.
Så länge det stannar vid att mumifiera sin syster i plåster är det väl okej, men med den där påhittiga och försekomna lilla genpoolen ser jag framför mig alla bilder på nätet av småsyskon målade från topp till tå i diverse saker, och låter min fantasi skena iväg.
Hur ska det sluta?
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer