Pyret fick påfyllning med pärlor av farmor och farfar, pärlor med bokstäver på. Hon har sådana sen tidigare och de är en av favoritsorterna, kanske för att hon övar sig på att stava med dem och kan leta ut sitt namn på egen hand.
I alla fall. Nu yttrade Pyret att hon ville lägga de nya pärlorna i en ask. Sen sa hon att hon ville att de pärlorna hon redan hade, som ligger blandade i den stora lådan med ALLA pärlor, skulle läggas tillsammans med de nya.
Jag älskar dig, sa jag då.
Ingen behöver ta på sig att ställa någon diagnos på undertecknad, det har jag redan gjort själv, men det fyller mitt sinne med ren och skär glädje att stå där och gräva efter de små gömda diamanterna. Det är skitkul för mig. På riktig. Det ÄR fel på mig.
Och jag slutförde uppdraget.
Medan jag grävde i min skattkista satt Pyret och ritade.
Hon har redan gått vidare till att ge sina huvudfotingar kläder! Här går det undan.
Och hon har börjat rita djur också.
Gissar ni på en råtta eller mus här nedan?
Det gjorde jag. Det var en haj. Uppenbarligen.
Jag ser talang. Tillsammans med det heta temperamentet är ju framtiden som plågad konstnär given.
Jag kan sortera hennes pennor, färger och penslar, för konstnärssjälar är väl inte kända för ett fantastiskt ordningssinne direkt.
Vi kompletterar varandra på ett helt perfekt sätt.
Kommentarer