Fortsätt till huvudinnehåll

Bortskämda.

Jag antar att vi har varit lite bortskämda så där sjuka-barn-mässigt. Även om arvsmassorna har haft sina duster med diverse virus, speciellt den senaste tiden, så har de varit härligt befriade från att vara riktigt sjuka. De har snorat, hostat, kliat, haft feber, sovit lite mer och fått lite dålig aptit, men har ändå varit förhållandevis pigga.
Men den här gången har Pyret varit märkbart sjuk. Febern har dragit iväg mot 40 grader så snart Alvedonet börjat lämna systemet, hon är seg och hängig och vill inte ens äta glass. Samtidigt vill hon ut, göra något, leka någonting, men när vi ger oss ut börjar hon genast klaga på huvudvärk, sätter sig i vagnen och stirrar ut i tomma intet. Hon är tydligen inte heller van vid att vara sjuk.

Sjukvårdsupplysningen tyckte inte det var någon fara och det tror inte jag heller, vi är nog bara ovana vid att vårt sjuka barn faktiskt är sjuk.
Så imorgon kör vi lite vab igen. Lite uppgivet sådär, lite undrar när man ska hinna plugga, lite vart tog livet vägen, lite ska det vara på detta viset, lite hur många pärlplattor och halsband kan man göra.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...