Det var dags för utvecklingssamtal för arvsmassorna.
De fick godkänt.
Mer specifikt var Pyret väldigt intresserad av att pyssla, bra på att stanna kvar i aktiviteter, avancerad i rollekar, en bra och omhändertagande kompis, avancerad i att rita, har börjar skriva sitt namn, väldigt go, men samtidigt bestämd och bra på att sätta gränser och säga nej.
Polarn hade utvecklats mycket på kort tid, tyckte också om att pyssla, uppskattade sångstunden, var busig, hade börjat prata mycket och var därför bra på att uttrycka sin vilja, var en omtänksam kompis och bra i interaktionen, var kramgo, men var ibland lite osjälvständig i förhållande till sin syster. Med det sistnämnda menade de att hon alltid härmade och imiterade Pyret och att det inte bara hämmade hennes egna vilja utan också att Pyret ibland uppenbarligen tog hand om Polarn när hon egentligen ville göra något annat.
Så, överenskommelsen som är utformad till Pyret löd att de skulle uppmuntra och underlätta hennes kreativitet.
Polarns löd likadant, med tillägget att de skulle uppmuntra till egna initiativ.
De förstår verkligen våra ungar.
Jag tog även upp det där som Pyret och jag har fått höra från ena pedagogen om barnens schema.
Jodå, det hade tagits upp i personalgruppen och även den här pedagogen höll med om att det var långt ifrån okej. De hade även lagt märke till att Pyret var lite låg den dagen hon hade talat om vad hon hade fått höra, så nu hade de lite extra fokus på henne när det närmade sig hämtningar och försökte prata kring hur verkligheten ser ut för föräldrar.
Att den här pedagogen fattade situationen blev uppenbart när hon talade om att hennes make fått höra två pedagoger vid en hämtning på fritids säga, bakom hans rygg, "Att man ens skaffar barn om man inte har tid för dem."
Varför arbetar man inom barnomsorg om man anser att barn ska vara hemma, undrar jag.
Det känns bra att de har tagit upp saken, att de tar det på allvar, och att resten av personalgruppen tar avstånd från sådana åsikter. Utan att namnge personen i fråga har det ändå markerats från förskolan och hennes arbetskamrater att hennes åsikter inte hör hemma där.
Efter en aptråkig och inte alls hjälpsam föreläsning, ett rödsprängt öga ytterligare en gång (vet inte varför, borde kanske kolla upp det) och en mens som är fem dagar sen, tror jag att min kropp vill skriva en överenskommelse om att stressa ner lite. Men jag vet inte om jag kan leva upp till det just nu, barnen är ju lediga från förskolan imorgon och jag har utlovat Pysseltorsdag...
Kommentarer