Egentligen hade vi behövt fixa saker, för nu för tiden finns det alltid saker som skulle behöva fixas. De blir inte fixade, så långt hinner man inte, man hinner bara göra en mental notering om att det skulle behöva fixas.
Men morgonstund har guld i mun och andra konstiga ordspråk, vi är ju alltid uppe med tuppen, så när dammsugningen var avklarat klockan 9 på morgonen struntade vi alla måsten och drog till Fjärilshuset. Arvsmassorna var taggade på utflykt och hade trots sina superläskigt goda minnen glömt att de varit där förut.
Väl där blev Pyret lite skraj för fjärilarna och hajarna. Polarn blev skraj för hajarna och fattade inte grejen med fjärilar och rockor å sånt, så hon ville mest springa runt. Båda gillade dock karparna, de små fåglarna, några grodor som skuttade runt i hörnorna och de där plastdraperierna mellan avdelningarna. Det är väl där man lägger nivån nu för tiden, oavsett hutlösa entré priser; de har sprungit, sett saker, känt något och uppskattat något.
Så när de var färdiga med hela grejen drog vi till O'Learys och åt lunch. Båda åt, båda skötte sig, båda var på gott humör. Vänta va?
Väl hemma gjorde vi pärlplattor och spelade spel tillsammans och så var det plötsligt dags för att läsa saga och sova. Utan att några utbrott skett, inte ens när vi spelade spel. Vänta, hur är det ens möjligt?
Förutom att Polarn fick ett av sina ökända jaghatarattkläpåmig utbrott innan vi skulle åka och att Pyret blev sur på tåget på väg hem för att hon inte fick stå, utan ombads sitta på sätet, så förlöpte dagen friktionsfritt. De har till och med båda två ätit upp och vid två måltider bett om mer. Hände just det där?
Så man kan ha såna dagar när man har två små barn. Tydligen.
Kommentarer