Fortsätt till huvudinnehåll

Smak av vår.

Det var sol på himlen.
Alltså var det lag på att ta med arvsmassorna på utomhusaktivitet.
Vi valde att åka till skogen och leta efter lerpölar (Polarns förslag), troll och harar (Pyrets förslag).
Vi knatade runt en Skogsmulle-stig och hoppade största hoppet någonsin enligt Pyret, såg en fjäril som egentligen var bark (Polarn) och snubblade lagom mycket allesammans.
Sen körde vi modern ut i skogen stil och åt lunch på värdshuset innan vi knatade runt en annan stig, som leder till ett rymdskepp. I skogen. Bland Skogsmulle-stigarna. Så klart. Det är ju väldigt friluftslivs-aktigt. 
Mest uppskattat var dock som alltid de vilda kaninerna, med att plocka stenar som god tvåa.

Väl hemma fick de leka med lera och Pyret fick slå in ett paket till sin syster. På så sätt lyckades vi hålla dem sysselsatta från att de vaknade till att de gick och la sig.
Vår plan var att trötta ut dem ordentligt så att de skulle sova tungt trots snoriga näsor. Men sen fick Polarn något nässelfeber-utslag och har sedan hon somnade kliat sig fördärvad, trots sin kortisonsalva. Jag som har henne bredvid mig i sängen nu, efter den artonde gråtattacken på ingen tid alls, räknar med att vår plan gick i stöpet och att natten kommer innebära förlorad sömn, och det kommer röra sig om mer än den där timmen till sommartiden. Men å andra sidan, hon förstörde ju den här nattens sömn för exakt två år sedan också, så det är väl ganska passande. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...