Fortsätt till huvudinnehåll

De kom, de sågs, de segrade.

Barnen fick höra att till påsk kommer påskharen och gömmer ett påskägg någonstans. Jag trodde att han eller hon ("Är påskharen en han eller hon?" Här är vi pk och stolta över det, så jag sa att det nog kan vara antingen eller) hade gömt äggen någonstans i deras rum.
Wwrrrooomm!
Planlöst letande inleddes.
"Kanske finns de någonstans där man lagar mat?"
En hundradels sekund senare var leksaksspisen öppnad och äggen funna.
När Pyret vecklade upp bilden sa hon:
"Wow, en dammsugare..." innan hon såg vad det var.
"Jag vill ha en sån!!"
Vi tipsade att den kanske fanns där vi har andra saker med hjul... Såna saker som de brukade åka i... Där vi kommer in i lägenheten... Där vi klär av och på oss... Till slut fattade de att vi menade hallen och kutade iväg.

Pyret visade oanad talang och tålamod när vi skulle prova dem, några övningstillfällen till och sopade gator så är hon nog hemma på det där.
Polarn försökte tappert att härma sin syster, men eftersom att vi alla är förkylda igen (Hahahahahaha. Ha!) så hade hon inte riktigt humöret på topp.

När vi hade provat dem utomhus fick Pyret veta att man inte får köra runt med dem inomhus längre, de är smutsiga då. Hon gick iväg och hämtade papper som hon blötte och gjorde så omsorgsfullt rent alla hjulen att vi fick böja oss för hennes driftighet. Smarta människor ska ha uppmuntran och belöning.

På morgonen möts Polarn, som för en gångs skull sovit till 8 (visserligen efter att ha hållit hov mellan 3.30 och 4.30) av en Pyret som ska hjälpa henne lära sig cykla och erbjuder sig göra rent hennes cykel.
Vi tycker att Polarn ska få äta frukost först.

Så, sparkcyklarna blev en hit. Vi kommer väl få ett helsike när de inte kan följa med, som till sängen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.