Vi var på "Blåa huset" (IKEA) och efter att arvsmassorna mutats med brunch ville de leka i restaurangens lekhörna.
När ett annat barn var lite livligt och sprang fram mot Polarn med ett vrål klev Pyret genast fram för att ta Polarns hand. Där stod hon sen och höll i henne tills de bestämde sig för att gå.
Så himla fint, fast barnet inte alls var argt eller ilsket på något sätt klev beskyddarinstinkten fram mot lillasyster. Eller så blev hon kanske själv lite skraj. I alla fall så tröstade de varann liksom
Naaaaawwwww.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer