Pyret satt vid köksbordet för att pärla (göra halsband på vanlig svenska). Eftersom Pyret är Pyret så innebär det att hon letar efter de pärlor hon tycker är finast och lägger dem i en liten ask.
Herr B.o.B. satt bredvid och började av någon anledning leta rätt på alla pärlor som var i form av ett flygplan. Pyret såg det.
Nu är ju Pyret Pyret och ville just för att herr B.o.B. hade samlat ihop dem, ha dem. Speciellt den rosa och den blå, för att de var rosa och blå så klart. Menherregudhängmedlitenu.
Pedagogisk som aldrig förr började herr B.o.B. köpslå;
"Du får den om jag får den."
"Vad får jag för den då?"
"Vad har du i din låda då?"
"Den här är väldigt värdefull, vad får jag då?"
Sen satt de där, länge. De började ge varandra en begränsad stund att gräva igenom stora pärllådan för att hamstra värdesaker och fortsatte sen med byteshandeln. De avslutade affärerna med handslag. De kom inte överens.
Det är oklart vem som lärde sig mest egentligen, Pyret fick sannerligen öva på att ge och ta och sakers olika värde, men herr B.o.B. hördes yttra saker som:
"Du är ju så snål!" och kom till mig när de var klara och meddelade att han hade bytt tillbaka alla flygplan.
Det känns skönt att Pyret fått öva på det hon kanske har svårast med och att herr B.o.B. har lärt sig mer om hur en treåring fungerar. Och övat på att köpslå. Med en treåring.
Kommentarer