Jag har fått 10 av 12 sommarlovsveckor inbokade för jobb. Check på mindre stress över sommarekonomin.
Ingen fick psykbryt imorse, inte ens jag. Barnen var på gott humör från att de klev upp, till och med lämning. Sånt händer tydligen.
Jag har fått halva inlämningsuppgiften, som är till nästa tisdag, gjord.
Vilken dag.
Det där med att jag bara får en vecka efter och innan plugg ledigt den här sommaren, varav ingen blir med familjen, blundar jag för.
Jag tänker heller inte spekulera i hur läggningen kommer gå. Eller om de böcker jag har beställt och behöver för att slutföra uppgiften kommer hinna fram.
Nu fokuserar vi på det positiva när det händer!
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer