Jag har fått 10 av 12 sommarlovsveckor inbokade för jobb. Check på mindre stress över sommarekonomin.
Ingen fick psykbryt imorse, inte ens jag. Barnen var på gott humör från att de klev upp, till och med lämning. Sånt händer tydligen.
Jag har fått halva inlämningsuppgiften, som är till nästa tisdag, gjord.
Vilken dag.
Det där med att jag bara får en vecka efter och innan plugg ledigt den här sommaren, varav ingen blir med familjen, blundar jag för.
Jag tänker heller inte spekulera i hur läggningen kommer gå. Eller om de böcker jag har beställt och behöver för att slutföra uppgiften kommer hinna fram.
Nu fokuserar vi på det positiva när det händer!
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer