Livet förändras när man får barn, man måste anpassa sig och göra uppoffringar. Bla bla. Glöm inte att du måste räkna av fem timmar per dag i diskussion kring allt, för påklädning, städa efter måltider och stoppa allt för nu måste vi ta den här frågan pch dess fjorton följdfrågor.
För att inte tala om att det är en total omöjlighet att planera något, eller få något gjort. Allt händer efter ren Triss-lott princip; "Plötsligt händer det".
Förr i tiden när man behövde köpa något så Googlade man lite, valde och åkte och köpte. Kanske på samma dag.
Nu Googlar man fem minuter en dag, fem minuter tre dagar senare och fem minuter till efter en vecka. Sen väljer man något, fast man är inte riktigt säker på vad utan väljer mest utifrån att det är dags. Med lite tur uppenbarar sig en möjlighet att ta sig till en affär som säljer det man tänkt köpa inom en månad eller så. Väl där ska man försöka hitta, granska och fundera över det man tänkt köpa samtidigt som arvsmassorna leker kurragömma i gångarna, leker tiger under borden och vill röra på allt i hela affären minst en gång. Om syster har rört den måste andra syster röra den minst två gånger.
Sen får allt avbrytas när någon av arvsmassorna antingen blir kissnödig eller deklarerar högt och tydligt "Ja bajsat!" Vilket är onödigt för det känns på doften ända upp till övervåningen.
Möjligheten att göra ett inköp får därmed skjutas upp en vecka till. Eller vänta, nästa helg går inte på grund av ditten och helgen efter det funkar inte heller på grund av datten. Ett nytt försök om en månad då.
Slumpen byggde detta liv. I vårt fall speciellt från befruktningen och framåt.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer