Livet förändras när man får barn, man måste anpassa sig och göra uppoffringar. Bla bla. Glöm inte att du måste räkna av fem timmar per dag i diskussion kring allt, för påklädning, städa efter måltider och stoppa allt för nu måste vi ta den här frågan pch dess fjorton följdfrågor.
För att inte tala om att det är en total omöjlighet att planera något, eller få något gjort. Allt händer efter ren Triss-lott princip; "Plötsligt händer det".
Förr i tiden när man behövde köpa något så Googlade man lite, valde och åkte och köpte. Kanske på samma dag.
Nu Googlar man fem minuter en dag, fem minuter tre dagar senare och fem minuter till efter en vecka. Sen väljer man något, fast man är inte riktigt säker på vad utan väljer mest utifrån att det är dags. Med lite tur uppenbarar sig en möjlighet att ta sig till en affär som säljer det man tänkt köpa inom en månad eller så. Väl där ska man försöka hitta, granska och fundera över det man tänkt köpa samtidigt som arvsmassorna leker kurragömma i gångarna, leker tiger under borden och vill röra på allt i hela affären minst en gång. Om syster har rört den måste andra syster röra den minst två gånger.
Sen får allt avbrytas när någon av arvsmassorna antingen blir kissnödig eller deklarerar högt och tydligt "Ja bajsat!" Vilket är onödigt för det känns på doften ända upp till övervåningen.
Möjligheten att göra ett inköp får därmed skjutas upp en vecka till. Eller vänta, nästa helg går inte på grund av ditten och helgen efter det funkar inte heller på grund av datten. Ett nytt försök om en månad då.
Slumpen byggde detta liv. I vårt fall speciellt från befruktningen och framåt.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer