Fortsätt till huvudinnehåll

Det går.

Hur det går med det nappfria beror väl på.
Främst beror det på barn och klockslag.

Polarn har nog sovit sin bästa natt hittills och frågat efter nappen typ två gånger idag. Hon accepterar svaret: "Nä, bappen är hos kissekatten på Skansen nu." utan att blinka. Inte ens vid orättvisor, tjuvnyp från systeryster eller sveda och värk har hon ropat efter den. Dock var damen lite övertänd och irriterande pigg vid läggdags. Full av hyss och myror i blöjan tog det visst tålamod att få henne till ro.

Pyret somnade efter mycket om och men i vår säng igår, sov lite rastlöst och hade ett två timmars gråta-ropa efter bappen-somna-gråta-be att få köpa ny bapp-somna maraton mellan halv tre och halv fem men somnade till sist om och vaknade på gott humör vid sju.
Humöret har varit hyfsat under dagen och bappen har bara efterfrågats en gång. Men läggdags idag.
Jeeesus.
Hon vred och vände, klagade över att det var för varmt, hon var törstig, hade en miljard frågor, sjöng, kramades och kittlades i nittio minuter. Och då hade vi redan överskridit läggdags med en timme. Jag var säker på att jag skulle bli galen. 

Det verkar som att de små damerna verkar ha haft så tätt samarbete mellan nappen och gose att Elmo och Rrroooaawwwrr och Nnnnuuuuu har tappat gnistan. Båda damerna har ju varit besatta av sina gose för att de vill pilla på tvättlapparna, vilket de gjort tillsammans med napp. Igår och idag har de haft med sig sina gose när vi har varit ute men har inte brytt sig om dem när de blivit ledsna eller när de ska sova. Då ligger de forna kompisarna orörda bredvid dem. Märkligt. Jag som tänkte att de skulle få dubbelt så stort värde, erbjuda ännu mer tröst, bli desto viktigare. Nog för att det skulle vara rysligt behändigt att slippa släpa med och hålla koll på både napp och gose, men samtidigt är det vansinnigt behändigt att ha något extra att erbjuda när de blir så där förtvivlat ledsna att jag inte känner att jag räcker till, när jag vill ge all tröst som går att uppbåda. Dessutom blir det extra knepigt att få dem att komma till ro vid läggdags när ingen trösterik symbol medverkar längre.
Natt två är påbörjad, spänningen är olidlig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...