Fortsätt till huvudinnehåll

Det går.

Hur det går med det nappfria beror väl på.
Främst beror det på barn och klockslag.

Polarn har nog sovit sin bästa natt hittills och frågat efter nappen typ två gånger idag. Hon accepterar svaret: "Nä, bappen är hos kissekatten på Skansen nu." utan att blinka. Inte ens vid orättvisor, tjuvnyp från systeryster eller sveda och värk har hon ropat efter den. Dock var damen lite övertänd och irriterande pigg vid läggdags. Full av hyss och myror i blöjan tog det visst tålamod att få henne till ro.

Pyret somnade efter mycket om och men i vår säng igår, sov lite rastlöst och hade ett två timmars gråta-ropa efter bappen-somna-gråta-be att få köpa ny bapp-somna maraton mellan halv tre och halv fem men somnade till sist om och vaknade på gott humör vid sju.
Humöret har varit hyfsat under dagen och bappen har bara efterfrågats en gång. Men läggdags idag.
Jeeesus.
Hon vred och vände, klagade över att det var för varmt, hon var törstig, hade en miljard frågor, sjöng, kramades och kittlades i nittio minuter. Och då hade vi redan överskridit läggdags med en timme. Jag var säker på att jag skulle bli galen. 

Det verkar som att de små damerna verkar ha haft så tätt samarbete mellan nappen och gose att Elmo och Rrroooaawwwrr och Nnnnuuuuu har tappat gnistan. Båda damerna har ju varit besatta av sina gose för att de vill pilla på tvättlapparna, vilket de gjort tillsammans med napp. Igår och idag har de haft med sig sina gose när vi har varit ute men har inte brytt sig om dem när de blivit ledsna eller när de ska sova. Då ligger de forna kompisarna orörda bredvid dem. Märkligt. Jag som tänkte att de skulle få dubbelt så stort värde, erbjuda ännu mer tröst, bli desto viktigare. Nog för att det skulle vara rysligt behändigt att slippa släpa med och hålla koll på både napp och gose, men samtidigt är det vansinnigt behändigt att ha något extra att erbjuda när de blir så där förtvivlat ledsna att jag inte känner att jag räcker till, när jag vill ge all tröst som går att uppbåda. Dessutom blir det extra knepigt att få dem att komma till ro vid läggdags när ingen trösterik symbol medverkar längre.
Natt två är påbörjad, spänningen är olidlig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.