Fortsätt till huvudinnehåll

Det går.

Hur det går med det nappfria beror väl på.
Främst beror det på barn och klockslag.

Polarn har nog sovit sin bästa natt hittills och frågat efter nappen typ två gånger idag. Hon accepterar svaret: "Nä, bappen är hos kissekatten på Skansen nu." utan att blinka. Inte ens vid orättvisor, tjuvnyp från systeryster eller sveda och värk har hon ropat efter den. Dock var damen lite övertänd och irriterande pigg vid läggdags. Full av hyss och myror i blöjan tog det visst tålamod att få henne till ro.

Pyret somnade efter mycket om och men i vår säng igår, sov lite rastlöst och hade ett två timmars gråta-ropa efter bappen-somna-gråta-be att få köpa ny bapp-somna maraton mellan halv tre och halv fem men somnade till sist om och vaknade på gott humör vid sju.
Humöret har varit hyfsat under dagen och bappen har bara efterfrågats en gång. Men läggdags idag.
Jeeesus.
Hon vred och vände, klagade över att det var för varmt, hon var törstig, hade en miljard frågor, sjöng, kramades och kittlades i nittio minuter. Och då hade vi redan överskridit läggdags med en timme. Jag var säker på att jag skulle bli galen. 

Det verkar som att de små damerna verkar ha haft så tätt samarbete mellan nappen och gose att Elmo och Rrroooaawwwrr och Nnnnuuuuu har tappat gnistan. Båda damerna har ju varit besatta av sina gose för att de vill pilla på tvättlapparna, vilket de gjort tillsammans med napp. Igår och idag har de haft med sig sina gose när vi har varit ute men har inte brytt sig om dem när de blivit ledsna eller när de ska sova. Då ligger de forna kompisarna orörda bredvid dem. Märkligt. Jag som tänkte att de skulle få dubbelt så stort värde, erbjuda ännu mer tröst, bli desto viktigare. Nog för att det skulle vara rysligt behändigt att slippa släpa med och hålla koll på både napp och gose, men samtidigt är det vansinnigt behändigt att ha något extra att erbjuda när de blir så där förtvivlat ledsna att jag inte känner att jag räcker till, när jag vill ge all tröst som går att uppbåda. Dessutom blir det extra knepigt att få dem att komma till ro vid läggdags när ingen trösterik symbol medverkar längre.
Natt två är påbörjad, spänningen är olidlig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.