Fortsätt till huvudinnehåll

Borde, kunde, vill.

Nyårslöften. Så värdelöst, funkar ju aldrig, om det inte går att lova på en torsdag i maj så funkar det inte den första januari heller.
Ändå är det svårt att inte dras med i andan och gå igång på vad det nya året ska inbringa.

Träna mer ska man väl göra. I värsta fall får man väl göra som Michelle Obama och gå upp klockan 4 för att få det gjort.
Å ska man träna ska man väl äta något annat än studentdieten bestående av socker och koffein.

Mer tålamod. Mindre bråk. Mer kärlek. Mer tid. Mer mys. Mindre stress. Mindre oro.

Acceptera människor som de är. Inte ta åt mig. Vara tacksam för det jag har. Inte sörja det som gått förlorat. Ta igen det jag försummat. Våga vara lite ego. Våga få ett nej. Säga ifrån. Uppmärksamma mer.

Bara det typ.
Hur svårt ska det vara?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.