Fortsätt till huvudinnehåll

Noll koll.

Jag gillar att ha koll. En del försöker sätta en negativ sfär kring det och kallar det för "kontrollbehov" eller "pedant" och andra taskigheter, men det är bara att "ha koll", det är bra att ha koll.
Jag mår bra av att veta, fullfölja och vara klar för då kan jag vara ledig, är man inte klar så är man ju inte ledig, då har man ju bara paus och jag fixar inte paus för "skjut inte upp till morgondagen vad du kan göra idag" och hela den där Lutherska andan vi får i oss redan i livmodern. 
Så jag vill göra klart, bli färdig och ha lite koll, det är i att göra som lugnet infinner sig, inte i pausen.

Sen kom det visst några barn.
Sen kom Universitetet
Och båda är unika mästare på, och innehar dubbelexamina i, kontrollbehov i kombination med total brist på organisering.

Jag som gillar att ha koll.

Barn vill kontrollera allt, men saknar den utvecklade hjärnan för att kontrollera mer än den saken de har i fokus just den sekunden och lämnar därför allt omkring sig i totalt haveri och misär eftersom de dessutom har koncentrationsförmågan hos ett... ...barn.
Och Universitetet.
De kontrollerar eleverna med järnhand och kräver total disciplin, men erbjuder i gengäld en lev-i-stunden och i-sista-minuten mentalitet strösslat med luddighet och otydlighet.

Summa summarum. Jag gillade att ha koll och jag gillar det fortfarande, men får aldrig ha det längre. Framförhållning, planering, organisering och andra supersexiga ord får jag bara använda vid sällsynta tillfällen, för jag är tvingad in i en tillvaro där man inte får ha koll längre.

Jag kom bara att tänka på hur tragiskt livet blivit när jag använde min app för att se när mensen skulle dyka upp. En sån app som jag hade noll förståelse för att man kunde behöva, för hur i hela friden kunde man inte veta när mensen skulle komma.
Jag vet inte längre.
Jag blir lika förvånad oavsett när jag tittar i appen:
"Oj! Så länge kvar!"
"Oj! Så snart!"

Jag har noll koll, jag gråter inombords.
Men inte lika mycket noll koll som kommunen som inte har tagit ner granen eller juldekorationerna. Den som ska ha koll på när det ska tas ner måste ha småbarn, eller pluggar jämte arbetet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...