Fortsätt till huvudinnehåll

Noll koll.

Jag gillar att ha koll. En del försöker sätta en negativ sfär kring det och kallar det för "kontrollbehov" eller "pedant" och andra taskigheter, men det är bara att "ha koll", det är bra att ha koll.
Jag mår bra av att veta, fullfölja och vara klar för då kan jag vara ledig, är man inte klar så är man ju inte ledig, då har man ju bara paus och jag fixar inte paus för "skjut inte upp till morgondagen vad du kan göra idag" och hela den där Lutherska andan vi får i oss redan i livmodern. 
Så jag vill göra klart, bli färdig och ha lite koll, det är i att göra som lugnet infinner sig, inte i pausen.

Sen kom det visst några barn.
Sen kom Universitetet
Och båda är unika mästare på, och innehar dubbelexamina i, kontrollbehov i kombination med total brist på organisering.

Jag som gillar att ha koll.

Barn vill kontrollera allt, men saknar den utvecklade hjärnan för att kontrollera mer än den saken de har i fokus just den sekunden och lämnar därför allt omkring sig i totalt haveri och misär eftersom de dessutom har koncentrationsförmågan hos ett... ...barn.
Och Universitetet.
De kontrollerar eleverna med järnhand och kräver total disciplin, men erbjuder i gengäld en lev-i-stunden och i-sista-minuten mentalitet strösslat med luddighet och otydlighet.

Summa summarum. Jag gillade att ha koll och jag gillar det fortfarande, men får aldrig ha det längre. Framförhållning, planering, organisering och andra supersexiga ord får jag bara använda vid sällsynta tillfällen, för jag är tvingad in i en tillvaro där man inte får ha koll längre.

Jag kom bara att tänka på hur tragiskt livet blivit när jag använde min app för att se när mensen skulle dyka upp. En sån app som jag hade noll förståelse för att man kunde behöva, för hur i hela friden kunde man inte veta när mensen skulle komma.
Jag vet inte längre.
Jag blir lika förvånad oavsett när jag tittar i appen:
"Oj! Så länge kvar!"
"Oj! Så snart!"

Jag har noll koll, jag gråter inombords.
Men inte lika mycket noll koll som kommunen som inte har tagit ner granen eller juldekorationerna. Den som ska ha koll på när det ska tas ner måste ha småbarn, eller pluggar jämte arbetet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.