Polarn är i "Va ä dä? " fasen. Allt det där lilla pekfingret gör mellan nej-sägningar och allmänna utbrott är att peka på saker och säga:
"Mamma, va ä dä?" Självklart pekar hon gärna på två saker omvartannat hundra gånger på raken, för att se tålamodsgränsen hos kära mor just för tillfället.
Pyret vill givetvis inte vara sämre och matchar sin syster med att optimera "Varför då?" fasen.
Vi försökte titta på en film tillsammans, något vi ändå gjort förut, men se, hon hittade sin mors tålamodsgräns just vid det tillfället.
Hela filmen igenom lät det:
"Vad hände?"
"Vad gjorde han?"
"Varför gjorde han så?"
"Var ska han?"
"Vad sa han?"
"Var ska dom?"
Och repeat i nittio minuter.
Jag hade lite svårt att:
A. Koncentrera mig på filmen.
B. Orka svara.
Apropå det där med föräldrar som sägs vara ointresserade av sina barn, för att någon ser dem pyssla med mobilen när barnet frågar något och så uppenbarligen vill ha sin förälders uppmärksamhet.
Alltså jag erkänner mig skyldig. I detta inferno av " Mamma, titta/vad/hur/varför" varenda vaken stund, som enbart avbryts av att de får oförklarliga utbrott, vägrar något - vad som helst, eller lyssnar ännu sämre än vad genomsnittsföräldern med mobil i handen gör, i det blir jag ibland lite trött. Kan hända att jag då missar dagens tvåhundrafemtioelfte "Mamma?" för att jag svarar på ett sms eller mejl. Mellan klockan fem på morgonen och åtta på kvällen kan hända att jag missar ett av artonhundra "Mamma?" för att jag vill ägna några minuter åt något annat än min avkomma. I'm not perfect.
Fast jag är sjukt imponerad på hur bra jag är på att svara på alla de där vad/varför/hur. Jag är fasiken mamma-versionen av fråga 118.
Kommentarer