Fortsätt till huvudinnehåll

Storasyster.

Vi skulle ge oss iväg. Att ge sig iväg betyder att klä på sig. Att klä på sig betyder att den minsta arvsmassan skriker och protesterar tills min tinnitus vaknar.
Första protesten inträffade när Pyret tog på sig sin fläckiga luvtröja med små öron på luvan. Då duger väl inte en jädra fleecetröja för vår härmapa till modeorakel för guds skull.
Men så klev Pyret fram och sa vänligt att Polarn kunde få låna hennes Bamse-luvtröja. Det gick fashionistan med på och krisen var avvärjd.
Två sekunder senare ville Polarn inte klä på sig ytterkläderna utan parkerade sig skrikande i köket. Pyret gick ut och frågade:
"Vill du hålla min hand?".
Det ville Polarn och följde snällt med och klädde på sig. Pyret sa förnuftigt:
"Hon ville bara följa med mig."
Tack för hjälpen.
Under besöket på Naturhistoriska museet, som är gratis nu (på alla utställningar) helt fantastiskt, så höll hon sin syster i handen och hjälpte henne upp- och nedför trapporna.
Bara sådär så var de de såtaste vänner i stort sett hela dagen och Pyret var den raraste storasyster man kan önska sig.

Det måste ha varit något i vattnet imorse.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.