Fortsätt till huvudinnehåll

The sun will come out, tomorrow.

Vad i hela friden menade jag med det?!?! kanske jag har tänkt en eller annan gång när jag har suttit med den där hemtentan som fortfarande ska skrivas.
Jag kanske har tänkt det extra mycket idag, eftersom jag har tryckt ner den fakta som jag tycker mig ha tid, plats och ork med, och därmed ska gå igenom vad jag har skrivit innan jag börjar analysera.
Vad jag tänker annars?
Ordbajs. 8 sidor ordbajs.
Nog för att det är svårt att få till det när man har skrivit en halv dag här, en halv dag där, ingenting på en vecka eftersom kalendern är full av röda dagar och hemmet är fullt av rödprickiga barn, en timme när sagda barn sover, en halv dag till efter en veckas uppehåll till på grund av rastlös avkomma.
Sen ska man plötsligt sätta igång på riktigt, eftersom att man tydligen måste lämna in något slags producerat material. Vaffö då?
Vad var det jag skrev och tänkte med det där den 28/12?
Ingen aning, jag vet inte en vad jag åt till frukost (åt jag överhuvudtaget frukost?), och då börjar jag tänka på mat och måste ta en paus för att invadera skafferiet.
Nu återstår alltså att jag ska försöka göra dessa 8 sidor begripliga för mig själv, eftersom det säkert underlättar för att göra det begripligt för läraren, och sen analysera detta och försöka göra det jag analyserar begripligt.
Plus att jag ska gå på lite seminarier.
Plus att jag ska orka ta tag i eländet samtidigt som jag redan är så less på den eftersom jag har pillat med den i flera veckor.
Så jag städar istället. Eller Googlar något. Eller läser Aftonbladet. Eller kokar kaffe. Eller chattar med någon. Eller går och lägger mig och låtsas som att jag orkar mer i morgon för då kommer jag plötsligt inte ha min konstanta huvudvärk eller bli alldeles trött och dimmig efter en timmes läsaochskriva.
Tomorrow, tomorrow, I love you, tomorrow, is always a day away.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.