Det kan hända att det är en utmaning att få två barn att somna.
Det kan hända att det är än mer utmanande när lillasyster sedan är födseln skapt av bus och rackartyg.
Under dagens läggning bestämde sig Polarn för att prova hur effektivt munpruttar på underarmen var för att få sin syster att skratta.
Det var effektivt.
Okej, vi skrattade vi också, men det är fasiken svårt att låta bli när arvsmassorna skrattar så de tjuter på varsin våning i sängen för var endaste liten prutt.
Polarn skrattade till slut av ren förväntan så munpruttar blev till fnissande utblås. Det var precis lika roligt för båda parter.
Vi lät dem skratta klart, det tröttade i alla fall ut den minsta i sällskapet. Hon vill många saker, men att få storasyster att skratta är nog det hon vill allra mest, så hon somnade nog ganska nöjd.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer