Det kan hända att det är en utmaning att få två barn att somna.
Det kan hända att det är än mer utmanande när lillasyster sedan är födseln skapt av bus och rackartyg.
Under dagens läggning bestämde sig Polarn för att prova hur effektivt munpruttar på underarmen var för att få sin syster att skratta.
Det var effektivt.
Okej, vi skrattade vi också, men det är fasiken svårt att låta bli när arvsmassorna skrattar så de tjuter på varsin våning i sängen för var endaste liten prutt.
Polarn skrattade till slut av ren förväntan så munpruttar blev till fnissande utblås. Det var precis lika roligt för båda parter.
Vi lät dem skratta klart, det tröttade i alla fall ut den minsta i sällskapet. Hon vill många saker, men att få storasyster att skratta är nog det hon vill allra mest, så hon somnade nog ganska nöjd.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer