Fortsätt till huvudinnehåll

Mmmmmmooah!

Polarn la sin kompis på kudden vid läggdags och ropade:
"Kompis filt mamma!". Jag lade filten omsorgsfullt över hennes kompis, hon rättade genast till mitt uppenbarligen slarvigt utförda arbete.
Så lade hon sig tillrätta bredvid sin kompis men först böjde hon sig över den och placerade en ljudlig puss på kompisens ansikte, sa:
"Go natt!" och klappade på den.
Jag satt bredvid och dog söthetsdöden.

Sen rättade hon genast till sina pluspoäng genom att stöka och böka runt i sängen, sjunga, knacka i väggen, ta bort kompisens filt, domdera att filten skulle tillbaka, flytta på kompisen, flytta sig själv till fotändan, klappa mig på kinden, sparka med fötterna, ropa efter pappa, kräva att jag skulle ligga bredvid, flytta på kudden och arton andra saker hon inte skulle göra, i fyrtio minuter. Precis när jag höll på att gå upp i limningen av att ligga där och vara lugn och harmonisk för att hon skulle komma till ro, så somnade hon. Då blev hon så där söt igen.

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer