Fortsätt till huvudinnehåll

Perfekt tajming.

Så sitter man där med kommer-sluta-i-12-sidor hemtentan. Lite trött och less eftersom man inser att man kommer få ägna helgen åt den också, för att hinna klart till inlämningen på tisdag morgon.
Då ringer herr B.o.B. och talar om att förskolan har ringt, Polarn är dålig i magen.
Jag får säga: Där gick tentan åt helvete och gå iväg och hämta barnen.
Väl framme möts jag av planetens piggaste unge och får veta att hon var lite lös, inte som diarré men lös, och hade illaluktande fisar.
Jag förstår till fullo förskolans skräck för magsjuka eftersom jag delar den, och respekterar att de tar det säkra före det osäkra. Att ha 40 magsjuka ungar på halsen inom ett par dagar motiverar mer än väl varför man måste dra iväg och avlägsna arvsmassan. Så. Inget illa om dem alltså.
Det blir bara lite problematiskt när man har en unge som helt normalt kan bajsa tre gånger om dagen och är på "den fasta sidan", om man säger så, en gång varannan månad. Man inser ju att det kommer bli väldigt mycket vab på grund av hon har ätit sånt som får oss med vanliga magar att bli lite "påverkade". Som att hon käkade stor portion bacon igår. För nä, hon har inte så mycket som fisit sedan de ringde för fem timmar sedan. Skitunge.

Jag börjar allvarligt fundera på om jag kommer kunna plugga. För att sitta med plugg vareviga helg för att komma ikapp, i flera år till, känns ju inte optimalt för någon som redan är i behov av vila.
Eller om man vill umgås med hela familjen samtidigt kanske.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.