Fortsätt till huvudinnehåll

Ny dag, nya utmaningar.

Dag tre utan bappen och dag två med våningssäng.

Bappen efterfrågas inte dagtid av någon av damerna men den är ledsamt saknad av Pyret i vargtimmen. Vi har insett att bappen kommer vara lite saknad av oss med. Utan napp är de pratglada arvsmassorna nämligen ännu mer pratglada. Våra öron blöder.

Stortjejsängen är galet uppskattad av båda damerna. Pyret klättrar både upp och ner obehindrat men försiktigt, medan Polarn klättrar upp som en liten apa, fast hon är inte så haj på det där med att ta sig ner. Vi inser att det är bekymmersamt eftersom hon ogärna tar emot hjälp och vill klara av allt som Pyret gör. Hjärntvätten är inledd samtidigt som vi lugnar oss med att hon knappast är den enda tvååringen som bor i ett hem där det finns en våningssäng, det ska nog gå bra. Det är i alla fall lite skönare att kunna lägga sig bredvid de små när det ska nattas eller tröstas, så sängen kanske uppskattas mest av oss vuxna.

Idag övade vi på det där med lekträffar när Pyret med familj var inbjudna till hennes bästis från förskolan. Det är sådant som följer med paketet när man får barn, att vi vuxna får öva på det där med sociala relationer. Pyret har varit snäll och valt en bästis med trevliga föräldrar, det underlättar. För när man efter inbjudan frågar Pyret om hon vill gå och leka hos kompisen nästa dag och hon blir så glad att hon börjar gråta så är det liksom bara att ge sig på det där, fast man inte är så bra på det.
Jag tror inte att vi klantade oss nämnvärt men å andra sidan så är ju deras barn lika besatt vid vårt barn så de har ju inte heller något val, de får stå ut med oss. Moahaha.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...