Fortsätt till huvudinnehåll

Ny dag, nya utmaningar.

Dag tre utan bappen och dag två med våningssäng.

Bappen efterfrågas inte dagtid av någon av damerna men den är ledsamt saknad av Pyret i vargtimmen. Vi har insett att bappen kommer vara lite saknad av oss med. Utan napp är de pratglada arvsmassorna nämligen ännu mer pratglada. Våra öron blöder.

Stortjejsängen är galet uppskattad av båda damerna. Pyret klättrar både upp och ner obehindrat men försiktigt, medan Polarn klättrar upp som en liten apa, fast hon är inte så haj på det där med att ta sig ner. Vi inser att det är bekymmersamt eftersom hon ogärna tar emot hjälp och vill klara av allt som Pyret gör. Hjärntvätten är inledd samtidigt som vi lugnar oss med att hon knappast är den enda tvååringen som bor i ett hem där det finns en våningssäng, det ska nog gå bra. Det är i alla fall lite skönare att kunna lägga sig bredvid de små när det ska nattas eller tröstas, så sängen kanske uppskattas mest av oss vuxna.

Idag övade vi på det där med lekträffar när Pyret med familj var inbjudna till hennes bästis från förskolan. Det är sådant som följer med paketet när man får barn, att vi vuxna får öva på det där med sociala relationer. Pyret har varit snäll och valt en bästis med trevliga föräldrar, det underlättar. För när man efter inbjudan frågar Pyret om hon vill gå och leka hos kompisen nästa dag och hon blir så glad att hon börjar gråta så är det liksom bara att ge sig på det där, fast man inte är så bra på det.
Jag tror inte att vi klantade oss nämnvärt men å andra sidan så är ju deras barn lika besatt vid vårt barn så de har ju inte heller något val, de får stå ut med oss. Moahaha.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.