Pyret hade full fart hemåt idag, hon inte bara gick hem, hon gick fort, ständigt före oss, med sin "kikare" (ihoprullad teckning)i högsta hugg för att hålla utkik efter läskiga figurer. Hon kunde minsann inte hålla Polarn i handen, för hon behövde båda sina händer för det där och när Polarn ropade:
"Pyret, vänta på mig!"
blev svaret:
"Jag kan inte Polarn, mina ben vill bara fortsätta hela tiden!"
Polarn kontrar med att ha inlett stensamlar-fasen. Med jämna mellanrum gör hon en tvärnit och böjer sig ner, för att med stor precision plocka upp just den stenen, och stoppa den i fickan.
Hon har tydligen också inlett sin singer/songwriter karriär. När vi kom hem visade hon upp en nyckel på en nyckelknippa och sa:
"Ja sjunga nyckel!"
"Okej..." sa jag.
"Nyckel! Fin nyckel, blå, röd, nyckel, nyckel, nyyyyckel, en nyckel!!" sjöng hon högt och glatt. Det fick hon en applåd för.
Jag försöker matcha maten med träningen. Dagens pestosallad till laxen blev värdig Instagram. Riktig mat, på riktigt, because I'm worth it.
Kommentarer