Fortsätt till huvudinnehåll

På hal is.

Ja vill åka rullskisko ida!
Jo, vi lovade Pyret att åka iväg och prova de där skridskorna idag. Långsjön skulle vara tillräckligt tjock och plogad så off we go.

Det började som det alltid börjar nu för tiden, Polarn skrek sig fördärvad för att vi skulle klä på henne. Jag menar verkligen fördärvad, som att hon håller på att dö, det lägger lite sordin på stämningen kan man säga. Men hundra lager senare var vi iväg, i sällskap med en sur liten arvsmassa och en supertaggad större liten arvsmassa. Hon ville sätta på sig hjälmen redan när vi gick hemifrån.

Jag får väl erkänna att jag var lite skeptisk till det där med att lära Pyret att stå på hala saker på halt underlag. Speciellt eftersom det är något som kommer kräva övning under längre tid innan hon susar fram som andra barn. Till min förvåning var det inte där problemet skulle infinna sig.

Polarn skrek. Ochskrekochskrekochskrek. Idag hjälpte inte att börja med att stoppa i henne något ätbart, hon ville inte prova några skridskor. Jag försökte och hon visade talang mellan falsettskriken och tårarna, men hon var inte det minsta intresserad av att utforska den talangen. Hon ville sitta i vagnen.

Pyret var däremot på strålande humör och uppvisade ett sällan skådat tålamod. Hon provade och provade och provade, länge. Bara med god min. Dessutom lyssnade hon på förslag, provade olika sätt och blev bättre och bättre. Till sist fick hon till någon slags teknik och kunde hålla i oss samtidigt som hon fick fram ena benet i taget. Skridskoåkningen är långt bort än men hon hann i alla fall sluta gå fram på dem och försökte åka.

Jag blev alldeles häpen.
När hon ledsnade satte hon sig lugnt i vagnen för att åka tillbaka till bilen och äta fralla.
Hon stortrivs i vinterlek medan hennes syster avskyr det. Lyckad kombo. 
Nog för att jag förstår Polarn; med skidbyxor, vinterjacka, halsduk, raggsockor, klumpiga skor, mössa och vantar känns allt otympligt och obekvämt. Den ständigt rinnande näsan och immiga glasögonen gör inte saken bättre. Vinterlek är nog egentligen inte min grej heller, förutom att det är kul att se ungarna ha så kul. Eller ungen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.