Fortsätt till huvudinnehåll

På hal is.

Ja vill åka rullskisko ida!
Jo, vi lovade Pyret att åka iväg och prova de där skridskorna idag. Långsjön skulle vara tillräckligt tjock och plogad så off we go.

Det började som det alltid börjar nu för tiden, Polarn skrek sig fördärvad för att vi skulle klä på henne. Jag menar verkligen fördärvad, som att hon håller på att dö, det lägger lite sordin på stämningen kan man säga. Men hundra lager senare var vi iväg, i sällskap med en sur liten arvsmassa och en supertaggad större liten arvsmassa. Hon ville sätta på sig hjälmen redan när vi gick hemifrån.

Jag får väl erkänna att jag var lite skeptisk till det där med att lära Pyret att stå på hala saker på halt underlag. Speciellt eftersom det är något som kommer kräva övning under längre tid innan hon susar fram som andra barn. Till min förvåning var det inte där problemet skulle infinna sig.

Polarn skrek. Ochskrekochskrekochskrek. Idag hjälpte inte att börja med att stoppa i henne något ätbart, hon ville inte prova några skridskor. Jag försökte och hon visade talang mellan falsettskriken och tårarna, men hon var inte det minsta intresserad av att utforska den talangen. Hon ville sitta i vagnen.

Pyret var däremot på strålande humör och uppvisade ett sällan skådat tålamod. Hon provade och provade och provade, länge. Bara med god min. Dessutom lyssnade hon på förslag, provade olika sätt och blev bättre och bättre. Till sist fick hon till någon slags teknik och kunde hålla i oss samtidigt som hon fick fram ena benet i taget. Skridskoåkningen är långt bort än men hon hann i alla fall sluta gå fram på dem och försökte åka.

Jag blev alldeles häpen.
När hon ledsnade satte hon sig lugnt i vagnen för att åka tillbaka till bilen och äta fralla.
Hon stortrivs i vinterlek medan hennes syster avskyr det. Lyckad kombo. 
Nog för att jag förstår Polarn; med skidbyxor, vinterjacka, halsduk, raggsockor, klumpiga skor, mössa och vantar känns allt otympligt och obekvämt. Den ständigt rinnande näsan och immiga glasögonen gör inte saken bättre. Vinterlek är nog egentligen inte min grej heller, förutom att det är kul att se ungarna ha så kul. Eller ungen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...